Vetenskapsbloggen

Niclas Stensson

Niclas Stensson är kemist och har doktorerat inom medicinsk vetenskap. Under sin doktorandtid så var han involverad i forskning rörande kroppens egna cannabinoider – endocannabinoiderna – och kroniska smärtor. Hans forskningsintresse är nu för tiden endocannabinoidsystemet och dess koppling till fysisk aktivitet och psykologisk stress.

Niclas kommer att gästblogga på Patientföreningen om endocannabinoidsystemet och dess koppling till bland annat smärta och stress. Han kommer också ta upp den historiska användningen av cannabis som medicin – men även ta oss till evidensfrontlinjen för dagens olika medicinska cannabispreparat vid olika medicinska åkommor.

23-05-15

Medicinsk cannabis - Hur, när och varför? Vad är nästa steg i Sverige?

Cannabis är inte klassat som ett konventionellt läkemedel men kan förskrivas som ett licensläkemedel. Vad som talar emot att cannabis – dvs cannabisplantan som helhet – blir godkänt som läkemedel är dess komplexa innehåll. Cannabisplantan innehåller över 400 ämnen, varav ett 70-tal av dessa definieras som cannabinoider. (Ämnen som godkänts som läkemedel har oftast bara en eller två verksamma substanser). Däremot är extrakt från cannabisplantan – exempelvis Epidiolex eller Sativex – med ett respektive två verksamma substanser godkända som läkemedel.

Användningen av cannabisplantan som medicin är gammal. Cannabis finns beskriven i den kinesiska Shen-nung Pen-ts’ao Ching – kanske världens äldsta farmakopé, ca 2000 år gammal – som användbar för mer än 100 åkommor, inklusive reumatisk smärta, gikt och malaria.

I Europas och USA:s farmakopéer hamnade cannabis först i mitten på 1800-talet. Det var den irländska läkaren William Broke O’Shaughnessy som på 1840-talet tog med sig ett parti Cannabis Indica till England. Dr. O’Shaughnessy hade tjänstgjort i Calcutta som kirurg och professor och där upptäckt medicinska egenskaper hos den i Indien ”folkliga” cannabisplantan – vilket bidrog till dess introduktion som medicin i väst. Ca 100 år efter dess introduktion i västvärldens farmakopéer så togs den bort och i exempelvis Sverige så avregistrerades de två sista preparaten – Cannabisol och Cannatropin – 1950. Två år senare så deklarerade WHO cannabis obrukbar som medicin. Men cannabisens terapeutiska egenskaper skulle återigen aktualiseras några decennium senare.

Hur när och varför?

En person som stod i händelserna centrum när cannabis ”återupptäcktes” som medicin var Robert Randall, född i Florida, USA. 1975 så arresterades den då 27-åriga Randall för cannabisinnehav – han hade odlat egna plantor och riskerade ett flerårigt fängelsestraff. När han berättade för sin advokat att han använde cannabis som medicin för att lindra det glaukom (grön starr) som han blivit diagnostiserad med några år tidigare – så utmanade hans advokat honom att bevisa detta. När Randall fick reda på att det pågick en studie vid UCLA (University of California, Los Angeles) om cannabis och glaukom, så tändes ett hopp. Han fick kontakt med forskningsledaren som lät honom delta i studien. Där det avslöjades att Randalls ögontryck faktiskt sänktes av cannabis.

I november 1976 så avfärdades Randalls arrestering med motiveringen att cannabis var en medicinsk nödvändighet för honom. Robert Randall blev därmed den första person som fick laglig rätt till cannabis i USA, vilken odlades vid den federala farmen i Mississippi. I boken A New Leaf av Alyson Martin och Nushin Rashidian från 2014 så finns Robert Randalls historia beskriven i detalj.

Medicinsk cannabis var tillbaka på banan igen. Den banan skulle dock visa sig bli en krokig stig. Någon federal lagstiftning som ger patienter rätt till medicinsk cannabis har ännu inte sett dagens ljus i USA. I stället så blev Kalifornien 1996 första stat som legaliserades cannabis för medicinskt bruk. Proposition 215 – gav patienter laglig rätt med en läkares rekommendation att odla cannabis för medicinsk användning. Sedan dess har över hälften av USA:s delstater godkänt förslag i samma riktning. I Europa har de flesta länder avkriminaliserat medicinsk användning av cannabis.

Till Sverige. Andreas Thörns historia påminner om Robert Randalls. Andreas blev 2015 åtalad för att ha odlat cannabis i tvättstugan som han använde för sin neuropatiska smärta. Han friades först i tingsrätten, men dömdes i hovrätten. I november 2017 så fälldes han i Högsta Domstolen, som ansåg att Thörn hade befunnit sig i en nödsituation, men att gärningen likväl var olaglig. Ironiskt nog hade Andreas några månader tidigare blivit en utav de två första som fått medicinsk cannabis på laglig väg genom så kallad licensförskrivning med tillstånd från läkemedelsverket.

Blir nyfiken på hur Andreas Thörn tycker det fungerar med medicinsk cannabis i Sverige i dag, jag ringer honom:

Hej Andreas, berätta om din resa med medicinska cannabisprodukter som du använt för att lindra din neuropatiska smärta?

Innan jag fick licens för Bediol så hade jag provat både Marinol och Sativex vilka inte hade den önskade effekt som den cannabis jag odlat själv. När jag fick Bediol 2017 så var det stor press på mig att jag skulle komma upp i en speciell dos som visade sig vara för hög för mig, vilket tidvis gav motsatt effekt. Försökte även att gå ner i dos, men hade personligen svårt att hamna rätt med Bediol. Har även provat att mixa oljor (THC och CBD) vilket tidvis fungerat bra för mig. Däremot oljor från APL har inte funkat för mig. Personligen har jag kommit fram till att lågdos THC och hög dos CBD funkar bäst för min smärta. Nu väntar jag på att få licens godkänd för 2 nya oljor av märket Adven, en THC och en CBD, som verkar lovande.”

Licensförskrivning av läkemedel kräver ju lite mera av en läkare och en licens räcker bara ett år i taget. Hur har detta fungerat för dig under de 6 år som gått sedan du fick din första licens?

”Det har överlag fungerat bra. Har vid ett tillfälle bytt läkare och då blev det lite komplicerat då nya läkaren inte hade samma kunskap gällande licenspreparat”. 

Till sist, i många delstater i USA (kanske finns i EU också, har dålig koll) har patienter som fått rätt till medicinsk cannabis möjlighet att odla ett begränsat antal plantor själva, skulle detta vara ett bra alternativ även i Sverige?

”Det är mitt mål. Jag har valt att engagera mig i patientföreningen just av den anledningen och det är den frågan jag vill engagera mig i och driva.”

Tack Andreas, hej då.

Andreas Thörn avslöjar alltså här att han valt att engagera sig i patientföreningen. Hans mål är att patienter som fått rätt till cannabis på licens ska kunna odla ett begränsat antal plantor själva precis som patienter fått göra i exempelvis Kalifornien sedan 1996. Kan det vara nästa steg i Sverige?

23-01-06

30 år efter upptäckten av ett kroppseget cannabinoidsystem

 2022-12-29: I detta första inlägg vill jag passa på att uppmärksamma upptäckten av kroppens egna cannabinoidsystem. En upptäckt som avslöjades för världen i en Science artikel för 30 år sedan. Året var 1992 och platsen där upptäckten gjordes: Hebrew Universitetet i Jerusalem, Israel. I dessa lokaler huserade kemisten Dr. Raphael Mechoulam som under tidigt 1960-tal isolerade den psykogent aktiva substansen från cannabisplantan, THC.  Dr. Mechoulam har haft en enorm betydelse för cannabinoidforskningen och förtjänar titeln ”den moderna cannabisforskningens fader”.

Upptäckten av anandamid

Vad som publicerades i Science artikeln var upptäckten av en molekyl som binder till och aktiverar den receptor som vi idag kallar cannabinoid receptor 1. En stor del av arbetet med att hitta denna molekyl gjordes av den då nybakade doktorn William Devane, som också fick äran att döpa molekylen vilken har namnet anandamid, där ananda är det sanskritiska ordet för glädje, och amid beskriver delar av molekylens atomära innehåll.

60 år som ledande cannabisforskare

Om Dr. Mechoulams forskargärning inom cannabinoidfältet kan beskrivas som episk – över 60 år av input till fältet, han är idag 92 år – så blev Dr. Devanes gärning betydligt kortare men utomordentligt unik. Han dog dessvärre 2018, men hann under slutet av 1980- och början på 1990 talen vara med om att upptäcka den ovannämnda molekylen anandamid, men även den första cannabinoid receptorn.

William Devane växte upp i Chicago och kom till St. Luis, Illinois i mitten på 1980-talet. Han antogs som doktorand hos Dr. Allyn Howlett på farmakologiavdelning vid den Medicinska skolan på Universitet i St. Louis.

Pfizers jakt efter bättre smärtbehandling

Dr. Howlett hade tidigare inlett ett samarbete med läkemedelsbolaget Pfizer som fram till 1982 hade varit intresserade av att hitta ett läkemedel mot kronisk smärta som inte var en opiod eller en NSAID. Pfizer hade testat ett stort antal ”cannabisliknade” molekyler och kommit fram till – efter att ha testat alla dessa molekyler för smärtlindring – att avbryta projektet. Varför dom tvingats ge upp berodde på två saker. 1) Dom kunde inte separera dom fördelaktiga effekterna – vilket var smärtlindring – med sidoeffekterna – vilka bland annat var: yrselframkallande och sövande, de försämrade korttidsminnet, och fungerade sinnesförändrande. Ju mer smärtlindring de gav desto starkare sidoeffekter såg dom. 2) Pfizers mål var att hitta en smärtlindrande substans för hemmabruk – vilket inte skulle funka med dessa sidoeffekter, och beträffande sjukhusanvändning så fanns redan en stark marknad för opiater, en marknad som dom inte ville tävla mot.

Den första cannabinoidreceptorn hittas

Eftersom Pfizer hade släppt projektet så var dom villiga att dela med sig av den information dom hade till Dr. Howlett. Hon fick tillgång till deras resultat och framför allt till en molekyl med det tekniska namnet CP-55,940 – CP står för Charles Pfizer – som skulle bli avgörande för hennes forskningsframgångar. När William kom till Dr. Howletts lab så fick han börja med att märka in denna molekyl med en radioaktivt prob. Dom kunde sedan med denna radioaktiva syntetiska ”cannabisliknade” molekyl fastslå att dom hittat ett specifikt bindningsställe för denna molekyl i råtthjärna och att detta sannolikt var en cannabinoid receptor. Detta arbete publicerades i Molecular Pharmacology 1988. Efter publiceringen av detta arbete så flyttade William till Israel och anslöt sig till Dr. Meachoulams grupp.

Ett nytt signalsystem i hjärnan upptäcks

Nu började en spännande kapplöpning. Fanns det en receptor i hjärnan så borde det finnas ett kroppseget ämne som aktiverar den, en ligand. Dr. Howlett använde hjärnor från nötkreatur och letade efter en peptid som kunde aktivera receptorn, där det senare valet – valet att leta efter en peptid – skulle bli visa sig bli ödesdigert.  Dr. Mechoulam och Dr. Devane använde i stället hjärnor från gris och letade efter en lipid som kunde aktivera receptorn. Det skulle ta dom två år, och dom var nära att ge upp. Men slutligen från 4.5 kg hjärnsubstans så lyckades dom isolera 0.6 mg av ett ämne som aktiverade cannabinoid receptorn. Man kan nog utgå från att dom kände en stor ananda när dom kunde konstatera att dom identifierat denna svårfunna molekyl, vilket betydde att ett nytt signalsystem i hjärnan upptäckts. Sedan dess så har många fler komponenter av detta system identifierats och forskare har upptäckt att detta system är involverat i många fysiologiska processer som exempelvis smärtsignalering, stress, och metabolism.

Fortfarande kontroversiellt i Sverige

Avslutningsvis så vill jag nämna att William Devane var för cannabis. Han tyckte att det skulle vara lagligt, och att folk skulle få odla cannabis efter behag. Inte en så kontroversiell hållning i dagens USA kanske. Något mera omtvistad hållning år 2013 när han sa detta in en inspelning som finns på Youtube. https://www.youtube.com/watch?v=X-9FP-xes1E. Om man dessutom lägger till att William Devane också var doktor i farmakologi och tidigare jobbat vid National Institute of Health så kanske det ändå får betecknas som en smula kontroversiellt. I dagens Sverige så vågar jag påstå att det definitivt fortfarande är en kontroversiell hållning att generellt vara procannabis om man dessutom jobbar som forskare och är beroende av forskningsanslag. Vila i frid William Devane.

Bli medlem

Föreningen arbetar för att övervinna politiska, sociala och juridiska hinder och strävar efter att förbättra tillgången till medicinsk cannabis för patienter.

Scroll to Top